Deras livs ögonblick .

Han kramade hennes hand i hans.
Ögonen glittrade och leendet gömde
sig någonstans där i mungipan.
Han lutade sig framåt för att
nudda hennes läppar, för att
ge henne en kyss.
Deras läppar förenades och kändes
som om dom var gjorde för varandra.


Det var det ögonblicket dom insåg att
dom var förlorade för alltid

Kanske har du, precis som jag, glömt att leva.

Berätta allting du aldrig sagt.
Alla dina tankar och värderingar.
Dina ögon berättar att du känner så mycket, men inte vad.
Jag undrar om du någonsin tänker på mig, på oss.
Eller kan man säga oss? Vi är nog fortfarande du och jag.
Kanske har du tänkt, precis som mig, på att någon gång bli "oss"
Kanske har du, precis som jag, legat och sett molnen flyga
förbi och undrat hur dom egentligen känns.
Du har, precis som alla andra, ett förflutet med hemligheter.
Jag kan inte låta bli att undra vad ditt förflutna berättar.
Vem du är.
Jag önskar jag kunde läsa tankar, för jag vill inget annat
än veta hur du fungerar.
Det är svårt att tyda signaler genom telefon.
Det är svårt att förmedla känslor genom en chattruta.
Så varför är du så rädd att leva på riktigt?
Kanske är du rädd att ditt förflutna hinner ikapp, att
jag får veta vad du tänker.
Du är rädd att jag ska lämna dig för den du är

Du lär dig att hata mig.

Du kommer lära dig att hata mig.

Hata mitt sätt att lägga huvudet på sne
sätta tungan mellan tänderna när jag ler.

Hata mitt sätt att inte kunna säga R.

Hata hur högt jag sjunger när jag står i duschen.

Hata min lilla bekymmersrynka jag får i pannan.

Men mest av allt kommer du hata att du inte
stannade kvar.

Nyare inlägg



RSS 2.0