Kanske har du, precis som jag, glömt att leva.

Berätta allting du aldrig sagt.
Alla dina tankar och värderingar.
Dina ögon berättar att du känner så mycket, men inte vad.
Jag undrar om du någonsin tänker på mig, på oss.
Eller kan man säga oss? Vi är nog fortfarande du och jag.
Kanske har du tänkt, precis som mig, på att någon gång bli "oss"
Kanske har du, precis som jag, legat och sett molnen flyga
förbi och undrat hur dom egentligen känns.
Du har, precis som alla andra, ett förflutet med hemligheter.
Jag kan inte låta bli att undra vad ditt förflutna berättar.
Vem du är.
Jag önskar jag kunde läsa tankar, för jag vill inget annat
än veta hur du fungerar.
Det är svårt att tyda signaler genom telefon.
Det är svårt att förmedla känslor genom en chattruta.
Så varför är du så rädd att leva på riktigt?
Kanske är du rädd att ditt förflutna hinner ikapp, att
jag får veta vad du tänker.
Du är rädd att jag ska lämna dig för den du är

Kommentarer
Postat av: Daniel

Fint ärligt skrivet!

2009-06-23 @ 21:28:35
URL: http://danielfagerholm.webblogg.se/
Postat av: mikaela

väldigt fin och bra text!

2009-06-23 @ 21:39:30
URL: http://gwendolenthegood.blogspot.com/

Kommentarer uppskattas men reklam och spam tas bort. Och inget jävla tjat om att vi ska lägga till varandra på Blogglovin, tycker du om min blogg, så lägg till mig. Fiska inte besökare. So lets behave darlings.

Tell me what's on your mind

Vad heter du?
Är du här ofta?

E-postadress: (Endast för mina ögon)

Din blogg:

Kommentar:

Trackback