Jag trodde verkligen att jag

skulle kunna rädda dig,

och tro mig, jag försökte verkligen.



Men dina ensamma ögon förblev

lika ensamma.

Och ditt leende som brukade värma

mig på vinterkvällarna, svalnade.



Tysnaden skriker så hjärtskärnade

sen ditt skratt tystnade.



Men jag antar att det är svårt

att rädda någon om man inte

vet vad man räddar dem från