En klagan under månen.

Jag blir så besviken på allt just nu. Människor jag trodde var äkta har visat sig vara precis lika falska som alla andra svin. Vad för en egentligen att fortsätta lita på människor? Har funderat på det ett tag nu. Vad är det som får oss att inte tappa hoppet, hur sårade vi än är.  Vad är det som får oss att hålla uppe hoppet.

Det ironiska är att jag trodde att han skulle vara en av de sista som sårade mig. Nu har han gjort det två gånger om. And my heart is fucking breaking again.


Kommentarer

Kommentarer uppskattas men reklam och spam tas bort. Och inget jävla tjat om att vi ska lägga till varandra på Blogglovin, tycker du om min blogg, så lägg till mig. Fiska inte besökare. So lets behave darlings.

Tell me what's on your mind

Vad heter du?
Är du här ofta?

E-postadress: (Endast för mina ögon)

Din blogg:

Kommentar:

Trackback