Hemma igen. Boston räddade mig från att kvävas. Virrade runt som två jävla hönor i kungens kurva. Som vanligt, haha. Åt en sen med underbart god lunch på Heron City. Så nu sitter jag här i sängen och vet varken ut eller in. Tänker mig långt bort iallafall. Bort till en plats dit jag skulle mörda för att få vara.