När jag var blondin fick jag vänja mig med att folk tittade efter mig. Min syster hade alltid det som kommentar "Det är bara för att du är blond".  Då tyckte jag bara det var dumt. Vad skulle min hårfärg spela för roll?
Sedan färgade jag mitt hår brunt och folk slutade vända sig om på stan. Så min syster hade rätt. Beroende på vad du har för hårfärg så får du olika mycket uppmärksamhet. Sjukt eller hur?

Det är inte bara uppmärksamheten som ändrades när jag bytte hårfärg. Folks sätt att bemöta mig har blivit mycket mer annorlunda. Jag blir tagen mycket mer seriöst och mer vuxet. Växte jag upp när jag valde att inte vara blondin längre?

Jag hade en klasskompis i grundskolan som brukade refera mig som "beviset att det finns smarta blondiner". Vilket är lite tragiskt. För jag tror att vårt samhälle har blivit hjärntvättade av blondinskämt, ultrablonderade hjärndöda fjortisar och blåsta bimbos.  Vi har satt en stämpel på blondiner som dumma, lättfotade varelser. Och jag ska inte leka fin i kanten och säga att jag inte tycker det. För det gör jag. Flera gånger har jag kommit på mig själv att ha förutfattade meningar om andra tjejer. För det är ju just dem vi syftar på. Blonda tjejer. För det är ju inte precis så att vi har fördomar mot blonda killar. Inte i lika stor utsträckning som mot tjejer.

Men jag kan med 98 % säkerhet säga att majoriteten av de blondiner vi anser som dumma bara spelar. För det är något som ska följa med hårfärgen. Ett tragiskt faktum. Vårt samhälle är hjärntvättat. Vår genaration är hjärntvättad. Jag själv är hjärntvättad.

Det var kanske därför jag bytte hårfärg? Att jag undermedvetet var trött på att klassas som dum blondin. Eller så var det bara för att jag förstörde mitt hår i strävan efter att vara blondast.