Okej, mötet imorse. Sitter ner med mamma, min mentor och min rektor i ett rum. Jag höll nog på att dö tror jag. Men iallfall, jag har inte mental ork att gå i skolan just nu. Så vi har kommit överrens om att jag ska läsa klart mina A-kurser hemifrån. Dock ska jag dit då och då för att göra nationella prov och andra redovisningar jag inte kan göra via mail. Känns bra faktiskt. Men jag har dålig samvete för vännerna jag lämnar kvar i Stockholm. Jag kommer ju såklart att åka upp och hälsa på, men jag kommer inte kunna umgås med dem på samma sätt.

Så mamma och jag packade ihop de få saker jag hade och åkte tillbaka till småland. Vet dock inte vart jag ska göra av alla saker. Känns som om jag har mer saker med mig hem än vad jag hade med mig upp.

Satt och rensade ur mitt skrivbord för att kunna sitta där och plugga sen. Hittade massa anteckningböcker och skissblock sen flera år tillbaka. Dock har jag skrivit vissa saker som gör mig orolig. För allting är daterat. En av de saker som skrämde mig mest var något jag skrev när jag var 13 år gammal. Ska citera det:

"Det spelar ingen roll om hon lever eller inte. Ingen skulle märka någon skillnad."

Jag var självmordbenägen redan 13 år gammal. Ibland blir jag skrämd av mig själv.