Dear diary?
Min värld börjar falla ihop totalt nu. Mina föräldrar klarar inte av mig, mormor klarar inte av mig, vänner klarar inte av mig. Den enda som kan stå ut med mig är mig själv. Jag vet inte om jag borde få ihop pengar på något sätt och flytta till ett eget ställe. Där jag inte stör någon. För jag klarar inte se besvikna ansikten mer. Jag vill inte vara den som orskar allting. Jag vill inte vara allas börda. Detta börjar kännas mer som en dagbok än en blogg för mig. Borde kanske göra den privat. Så bara jag kan se den.
Jag vet inte vad jag ska göra. Jag vet att jag inte borde vara såhär. Jag vet att jag är ett misstag.
Hej, ja vette tusan hue jag hittade din blogg, men helt plöstligt så var jag här. Jag läste några av dina inlägg och flög iväg till din situation. Ge inte upp, livet är så mycket mer än detta. Jag vet att det säkert känns konstigt att nån helt random person kommenterar.. Men jag ville bara säga det bara för att det går skit ett tag, betyder inte det att du kommer ljusare tider! Efter regn kommer solsken, tro mig jag vet!
Nu har jag valt ut de sex finalisterna i veckans blogg. Titta gärna in och rösta på din favorit. (Man röstar i högerspalten)
http://thelifeofniklasc.blogspot.com/2010/02/veckans-blogg-rosta-i-hogerspalten.html
Om du inte blev utvald så är du välkommen att anmäla dig igen i det inlägget till nästa "Veckans blogg"...
Ha det bäst!
Kram
kolla gärna in min coola metal blogg och mitt "special inlägg" som ligger ute idag :D
rock on!
Baby, du är inget misstag. Och jag önskar så att det fanns något för mig att göra, för att kunna hjälpa dig. Säg till ifall du kommer på nåt! Jag älskar dig, och vill aldrig förlora dig även om vi har glidit isär rejält. <3
Jag är här, och jag mår precis lika dåligt just nu, du är fin och unik!
