Herregud. Imorse ringde mitt alarm 03.00. Efter ha sovit grymt dåligt den lilla tid jag ens hade sovit så var jag inte sådär jättelycklig att gå upp så tidigt. 04.00 gav sig iallafall jag och mamma iväg upp mot stockholm och jag försökte förbereda mig på att göra nationella i engelska. Men jag kan ju säga er, att göra ett ganska viktigt prov när du knappt ha sovit, är inte den solklara idé som jag tyckte att det var. Men jag blir iallafall godkänd.

Fick ju träffa mina underbara små solstrålar till klasskompisar också. Gud vad jag saknar dem! Philippa kom och slängde sig runt halsen på mig och berättade att hon hade varit helt lost utan mig. Sen började sjunga "I will survive".  Så när provet var klart och jag satt i bilen åter på väg hem mot småland började jag att gråta hejdlöst.
Jag saknar mina klasskompisar och skolan överhuvudtaget så sjukt mycket. Men ja, vi får se vart det bär av.

Så på tolv timmar så hann jag med att färdas 100 mil, skriva ett nationellt prov och äta lunch + frulle. Tycker jag är ganska effektiv.




För din skull Philippa. Jag saknar dig med. ♥