För två år sen skulle jag dött.

En tanke som just flög in i min skalle är att idag är det exakt två år sedan jag var med om bilolyckan som gjorde att jag kunde förlorat min mamma och min syster, men även mitt eget liv.  Det är läskigt när jag tänker på det. För det är så mycket som hade kunnat gå fel. Ibland känns det som att jag är väldigt otacksam att jag faktiskt lever idag. För den där aprilkvällen för två år sedan kunde blivit min död.

Jag kommer ihåg allting fram till olyckan så väl. Det var en tisdagskväll och jag hade precis avslutat min danslektion. Vi hade tränat på vår koregrafi till uppvisningen som de året var tema film/tv. Vi skulle vara Moulin Rouge och koregrafin var underbar. Jag längtade verkligen till uppvisningen. Efter min lektion så ringde min syster och mådde inte så bra. Så mamma och jag kör iväg till henne utanför kalmar där hon bor för att hämta henne. Klockan har hunnit bli åtta-nio och det är mörkt.

Vi sitter nu alla tre i bilen på väg hem. Mamma kör, jag sitter i passagerarsätet och min syster sitter i baksätet bakom mig. En liten bit kvar hem och vi blir hungriga. Så vi kör in på en bensinmack och köper varsin smörgås att äta i bilen. Åter i bilen och vi äter våra mackor. Jag kommer ihåg att jag klagade på att min macka var äcklig och var allmänt kinkig.

Klockan börjar bli sen och både min syster och jag somnar. Nästa ögonblick jag kommer ihåg är att jag vaknar upp i en sjukhussäng som de kör mig i på sjukhuset. Det är säkert 6 personer runt mig. Väluppfostrad som jag är formulerar jag mig:

"Ursäkta, vad gör jag här?"

"Du har krockat med en älg."

Jag får en flashback av att en älg går upp framför bilen och blir sedan medvetslös igen. Nästa ögonblick efter det jag kommer ihåg är när de syr mitt sår. En sjuksköterska håller mitt huvud, en annan håller min hand och en läkare syr.

Efter det har jag en minneslucka på 5 dygn pga den starka medicineringen av smärtstillande.
Konsekvenser av denna olycka?  Jag får ett 20 cm långt sår av säkerhetsbältet som skurit in i min axel/hals, massa småsår på hela halsen av glassplitter och en spricka på en nackkota. Sprickan hade jag tur med. 2 mm till och jag hade varit förlamad från halsen och ner. Min syster råkade värre ut än mig. Hennes näsa klyvs på mitten och hon får ett jack i ögonbrynet vilket resulterar i en nervskada i ena sidan av huvudet. Mamma klarar sig bäst med bara blåmärken.

Det är det jag kommer ihåg av olyckan. Och idag är det två år sen. Det är ett
citat som jag aldrig kommer glömma. En mening som en person sa efter ha sett våran bil.

'De ska vara glada om de andas på väg till sjukhuset.'





Kommentarer
Postat av: Robin Stilrobin Fröström

Oj, shit va hemskt.. tur att ni klarade er! :)

2010-04-30 @ 09:32:10
URL: http://stilrobin.com
Postat av: [lisa bjernhagen]

Åhnej, vad hemskt :/ sån himla tur att ni klarade er!!



sv: Naw, men TACK sötis :D haha



det låter bra det ;) jooo.. <3

2010-04-30 @ 10:22:34
URL: http://lisabjernhagen.com

Kommentarer uppskattas men reklam och spam tas bort. Och inget jävla tjat om att vi ska lägga till varandra på Blogglovin, tycker du om min blogg, så lägg till mig. Fiska inte besökare. So lets behave darlings.

Tell me what's on your mind

Vad heter du?
Är du här ofta?

E-postadress: (Endast för mina ögon)

Din blogg:

Kommentar:

Trackback