Är alkohol en del av våra liv?
Jag har börjat irritera mig på en sak. Som de flesta som känner mig vet är jag nykterist. Det är ett val jag gjorde för cirka ett år sen. Nu kanske ni tror att jag irriterar mig på folk som dricker. Men så är inte fallet. Det jag irriterar mig på är faktiskt dem som inte kan acceptera att jag är det.
Det som skrämmer mig mycket är att alkohol är något som ska tillhöra våran vardag.
När man firar något ska man dricka ett glas champange. Ska grabbarna träffas så är det klart de ska ha varsin kall bira eller när tjejerna ska ha tjejkväll är det klart att de ska dricka lite vin och ha trevligt.
Många ser alkohol som en social grej. Att man träffas och dricker och har trevligt. Ska jag vara ärlig tycker jag att det bara är sorgligt. Har alla tappat den sociala förmågan att umgås och ha trevligt utan alkohol? Försvinner den när man börjar komma upp i tonåren?
Många har frågat mig varför jag ens valde att bli nykterist. Jag ger de alltid samma svar. Det finns inga fördelar med att dricka alkohol. Men jag blir lite arg faktiskt. För alla blir så chockade när jag säger att jag är nykterist. För alla räknar med att är man i min ålder så festar man och dricker sig full då och då. Sen kommer den där följdfrågan:
'Jaha, varför gjorde du det valet?'.
Ett bevis på att i dagens samhälle så räknar man med att alla dricker. För det är ju ingen som frågar :
aha, du dricker lite ibland och ibland blir du riktigt full. Hur kommer det sig du gjorde det valet?'
En annan fråga jag brukar få är om jag kommer börja dricka igen. För jag har ju druckit. Jag har fått en fylla. Så jag vet hur allt det där funkar. Men jag ska säga er att jag vet inte om jag kommer börja dricka. För just nu, ser jag inte att jag missar något. Jag har sett människor bete sig som svin på fyllan, jag har sett folk bli utnyttjade på fyllan och jag har hört om folk som har gjort saker mot sin vilja på fyllan. Jag förstår inte riktigt. Människan anses vara en interlligent varelse. Hur kommer det då sig att den gör samma idiotiska saker om igen?
Och nej. Jag klagar inte på människor som dricker. Det är deras val, deras liv. Jag har gjort mitt val, i mitt liv.
Det är jag jävligt nöjd över.
Det som skrämmer mig mycket är att alkohol är något som ska tillhöra våran vardag.
När man firar något ska man dricka ett glas champange. Ska grabbarna träffas så är det klart de ska ha varsin kall bira eller när tjejerna ska ha tjejkväll är det klart att de ska dricka lite vin och ha trevligt.
Många ser alkohol som en social grej. Att man träffas och dricker och har trevligt. Ska jag vara ärlig tycker jag att det bara är sorgligt. Har alla tappat den sociala förmågan att umgås och ha trevligt utan alkohol? Försvinner den när man börjar komma upp i tonåren?
Många har frågat mig varför jag ens valde att bli nykterist. Jag ger de alltid samma svar. Det finns inga fördelar med att dricka alkohol. Men jag blir lite arg faktiskt. För alla blir så chockade när jag säger att jag är nykterist. För alla räknar med att är man i min ålder så festar man och dricker sig full då och då. Sen kommer den där följdfrågan:
'Jaha, varför gjorde du det valet?'.
Ett bevis på att i dagens samhälle så räknar man med att alla dricker. För det är ju ingen som frågar :
aha, du dricker lite ibland och ibland blir du riktigt full. Hur kommer det sig du gjorde det valet?'
En annan fråga jag brukar få är om jag kommer börja dricka igen. För jag har ju druckit. Jag har fått en fylla. Så jag vet hur allt det där funkar. Men jag ska säga er att jag vet inte om jag kommer börja dricka. För just nu, ser jag inte att jag missar något. Jag har sett människor bete sig som svin på fyllan, jag har sett folk bli utnyttjade på fyllan och jag har hört om folk som har gjort saker mot sin vilja på fyllan. Jag förstår inte riktigt. Människan anses vara en interlligent varelse. Hur kommer det då sig att den gör samma idiotiska saker om igen?
Och nej. Jag klagar inte på människor som dricker. Det är deras val, deras liv. Jag har gjort mitt val, i mitt liv.
Det är jag jävligt nöjd över.
Kommentarer
Postat av: Kramtermit
Jag är nog kär i dig.
Trackback