Jag har hittat min egen terapi. Att läsa dikter av Maria Wine, högt för mormor. Det framkallar många tårar och ännu mer smärta. Men det är sånt som man behöver genomlida för att det ska bli bättre. Det är min smärtsamma medicin att komma vidare. Dock är den mycket effektiv. För acceptansen börjar infinna sig, smärtan börjar tämjas. Men det föds också en stridsvilja, jag kommer inte ge upp.

Imorgon blir det skola, sen så ska jag hämta ut mitt paket. Funderar också på att gå och klippa mig, kanske färga håret? Får se vad det blir. Ska försöka unna mig något iallafall, för att få mig att orka se mig själv i spegeln varje dag.

Nu snart, läggdags.
Godnatt.

Maria Wine.
En person som har satt ord på mina tankar.