När man är sjuk och inte orkar göra så mycket, blir det att man tänker desto mer. Jag har både gråtit och skrattat över de minnen jag har tänkt över idag.
Jag log när jag tänkte på när jag och sötnos brukade stå och borsta tänderna. När jag & Boston nästan blev påkörda vid medis är en annan sak jag smajlade åt. Eller när man ligger i en källare i en soffa och bara njuter av livet.

Men sen finns de ju de där stunderna som får en att fälla en tår eller två. Det brukar ibland vara samma stunder som får en att le, men man fäller en tår för att man inser att de är över. Ett avslutat kapitel.

Det är riktigt höst nu. Alla minnen, upplevelser och händelser som berikade min sommar är nu minnen.
Dags att låta hösten sätta sina spår hos mig. Dags att fånga livet och göra det till mitt eget.