Tycker inte om släktkalas som jag sa tidigare. Det är för konstigt.
Familjemedlemmar som är elaka mot varandra, fulla människor och småbarn är ingen drömkombination precis.
Men jag höll mig undan, och jag överlevde. Den sötaste var ju farfar. Jag hade varit och hämtat mat och så utbrister han plötsligt; "Vad vacker du är flicka lilla". Väluppfostrad som jag är neg jag och tackade.
 Men mår inget vidare bra nu, mår typ illa och kallsvettas.
Men men, ska ta lite frisk luft och se om det blir bättre.
Är otroligt gossjuk och vill vara någon helt annanstans just nu. Ja, jag får väl drömma lite iallafall ^^