Psykisk kollaps.
Det är ungefär det jag kan beskriva mig själv med just nu. Jag har svårt att ens ta mig upp ur sängen, jag har inte ätit på 5 dagar. Ja, det har väl blivit småsaker, men jag har mest bara druckigt. Det konstiga är att jag blir inte hungrig.
Jag mår riktigt dåligt över att se mamma sjuk också. Hjälplös känner jag mig när jag ser henne ligga helt utslagen och inte kunna röra sig. Hon som alltid tar hand om mig, nu ska jag ta hand om henne. Den sista energin jag har går åt till att laga mat och hjälpa mamma. Det är jag skyldig henne. Normala barn beter sig inte eller mår inte som mig. Jag är skyldig henne att hjälpa henne nu, även om jag inte orkar själv.


Jag älskar dig mamma.