Jag tycker om att fota tågstationer. Det finns så otroligt många historier i dom byggnaderna och perrongerna. Jag satt på en bänk och väntade på mitt tåg. Tänk egentligen hur många som därifrån åker iväg från dom de älskar, eller dom som sätter sig på ett tåg för att komma närmare de dom älskar. Sen finns det dom som hoppar på ett tåg för att fly iväg från problemen. Jag är nog en blandning av allt. Men jag har lärt mig, det spelar ingen roll hur mycket du flyr, problemen kommer endå alltid ikapp dig.

Och jag har inte längre någon älskade som jag kan längta till eller sakna..