Här sitter man i sin lilla skrivbordsstol framför en laptop. Försöker förstå livets alla mysterier. Jag är starkt troende på ödet. Att allting händer för en anledning. Men att försöka komma på vad vissa saker har för mening är ibland som att försöka dränka en fisk. Helt jävla omöjligt. Det svåraste är att försöka komma på meningen med något som orsakar så pass mycket skada så personen ifråga mår dåligt av det.

Jag tänker för mycket på natten. Tänker på saker jag inte borde, som får mig att sakna något som jag aldrig haft. Helt åt helvete. Jag har försökt att sluta tänka på det här,och det har funkat skitbra. Fram tills ikväll, då allting rasar och alla minnen kommer på en gång. Som en stor flodvåg som sveper över en och dränker en långsamt.

Kanske bara borde inse. Det är inte vår tid. Det har aldrig varit och kommer aldrig bli.