Hur kan ett telefonsamtal mitt i natten röra upp så mycket känslor?
Jag hatar det här, fullkomligt hatar det. För nu är jag så jävla förvirrad och känner mig mer ensam än vanligt. Vet inte hur jag ska reagera eller agera.

Allt känns bara som ett stort virrevarv av känslor och tankar. Jag hatar det här, men ändå har jag saknat det så jävla mycket. Jag är en idiot om jag förlåter det. Men jag förlorar någon jag tycker om väldigt mycket om jag inte gör det.
Jag vill inte vara med om detta, jag vill inte välja.

Allt jag vet är att jag saknar sötnos till tusen och vill bara att han kommer ner.