Jag har nog aldrig känt så mycket skam och känt mig så sviken som jag gör nu. Okej, sviken har jag känt mig innan.
Försöker klara mig själv, men det går inte så bra alla gånger. Ibland behöver man faktiskt hjälp.  MEn just nu känns det som ingen vill veta av mig längre.

Människor som jag trodde ställde upp för mig vad det än gällde, pratar hellre om sig själva eller struntar fullkomligt i mig. Kanske inte är värd uppmärksamheten, inte värd besväret. Jag är så trött på det.


Så bara dra åt helvete allihop!