Återigen till skuggstadiet.

Jag har nog aldrig känt så mycket skam och känt mig så sviken som jag gör nu. Okej, sviken har jag känt mig innan.
Försöker klara mig själv, men det går inte så bra alla gånger. Ibland behöver man faktiskt hjälp.  MEn just nu känns det som ingen vill veta av mig längre.

Människor som jag trodde ställde upp för mig vad det än gällde, pratar hellre om sig själva eller struntar fullkomligt i mig. Kanske inte är värd uppmärksamheten, inte värd besväret. Jag är så trött på det.


Så bara dra åt helvete allihop!

Kommentarer

Kommentarer uppskattas men reklam och spam tas bort. Och inget jävla tjat om att vi ska lägga till varandra på Blogglovin, tycker du om min blogg, så lägg till mig. Fiska inte besökare. So lets behave darlings.

Tell me what's on your mind

Vad heter du?
Är du här ofta?

E-postadress: (Endast för mina ögon)

Din blogg:

Kommentar:

Trackback