Den meningen börjar mitt svenskaarbete med. På något sätt har jag lagt ner så mycket av mina egna tankar och känslor i det, utan att det är uppenbart för andra. Varje gång jag ser den, så blir det nästan att jag får en klump i magen. För det är så jävla mycket av mina minnen som ligger där i.  Men jag är riktigt nöjd, och hoppas på att få ett högt betyg på den.

Har gjort klart lite detaljer till mitt engelska tal också, så nu ska jag lära mig skiten utantill, eller ja nästan iallafall. Ska göra lite stödord på ett papper.

Tar väl lunch innan jag fortsätter med mitt tal. Dagen utan lektioner flyter på mycket bra.