Usch, jag måste verkligen härifrån.
Jag känner mig som ett vilt djur i en bur, som bara längtar efter att få komma ut. Tror det är rätt mycket därför mitt psyke spökar med mig. . Det känns som om mamma bara kritiserar mig och alltid tror att jag är arg. Det både sårar mig och gör mig arg.






Jag orkar inte, jag vill inte, jag lägger ner allt..