Rosa plåster och tretton värmeljus.


Mitt finger har bestämt sig för att fucka up och ha en litet sår som ska göra så satans ont. Så jag satte på ett rosa sött litet hello kitty plåster. Tänkte bota fingret med lite söthet. Har även fyllt upp mitt rum med massa ljus. Helt underbart att bara lyssna på musik och sitta med ljusen.Funderar på att gå ner och göra mig en stor kopp te också. Känner mig så otroligt blurrig.

Mina dagar går ihop i varandra och jag håller inte reda på vilket veckodag det är längre.
Kanske dags att börja få lite rutiner?


En älskare utan namn.

Jag lärde mig aldrig
hans namn. Det var
bara någon som botade
min ensamhet för
en stund.

Vi älskade hela natten
på skrynliga lakan.

Hud mot hud.

När han gick gav
han mig en papperslapp
med hans nummer och jag
lovade att ringa.

Jag satte lappen på kylskåpet
bland de andra jag fått
från hjärtan jag krossat

Innan du glömmer mig.



Simon Norrsveden – Innan du glömmer mig

Dethär jag sjunger för er ikväll
Det är nog sånt jag kommer sjunga om en sisådär en 20 år
Skitfull efter 2 flaskor vin så
Skriver jag en sång om hon jag aldrig kunde glömma bort

Ja jag kommer skriva en sång där jag förbannar mig själv för alla dem små saker som jag önskar att jag hade gjort
Jag kommer sitta vid ett hus på stranden med min fru och någonstans så har jag alltid vetat att hon kommer aldrig bli som du
Ja jag kommer ångra att jag aldrig riktigt tog dig på allvar att jag aldrig riktigt såg dig att jag alltid gick och undra om det fanns nåt mer

Jag kommer ångra att jag aldrig riktigt tog mig mod till att säga att jag faktiskt verkligen älskade dig

Innan du glömmer mig
Vi kan väl ta en promenad
Innan du ger dig av
Ska försöka ta mig mod

Ja dom säger att du ligger med nån ny
Och nästa vecka tar du tåget som går söder ut
Och kankse är det det här som jag har gått och väntat på i många år
nåt som får mig att förstå vad det faktiskt var jag slängde bort
Ja för om 20 år kommer jag titta på min hand och komma ihåg den kvällen i paris när jag tatuera in ditt namn

Ja, jag kommer ljuga för mig själv och säga ja vi var unga då och tro fan vi trodde på de som paulus sa vi skulle få
Innan du glömmer mig
Vi kan väl ta en promenad
Innan du ger dig av
Ska jag försöka ta mig mod

Dethär jag sjunger för er i kväll
det är nog sånt ni kommer sjunga om en sisådär en 20 år
Alla ni som är som jag aldrig riktigt kommer se att den enda chans vi få är den som vi får, just nu
Innan du glömmer mig
Vi kan väl ta en promenad
Innan du ger dig av
Ska jag försöka ta mig mod…..


(Dåligt ljud på youtubevideon, klicka här för att lyssna på spotify)


Worst day for a very long time.



Vilken jävla dag. Värsta på länge. Tom på allt.
Känns som om jag kommer spendera natten i fönstret och titta efter stjärnor.


If I'm Bella, Would you be my Edward?


Växte jag upp när jag blev brunett?

När jag var blondin fick jag vänja mig med att folk tittade efter mig. Min syster hade alltid det som kommentar "Det är bara för att du är blond".  Då tyckte jag bara det var dumt. Vad skulle min hårfärg spela för roll?
Sedan färgade jag mitt hår brunt och folk slutade vända sig om på stan. Så min syster hade rätt. Beroende på vad du har för hårfärg så får du olika mycket uppmärksamhet. Sjukt eller hur?

Det är inte bara uppmärksamheten som ändrades när jag bytte hårfärg. Folks sätt att bemöta mig har blivit mycket mer annorlunda. Jag blir tagen mycket mer seriöst och mer vuxet. Växte jag upp när jag valde att inte vara blondin längre?

Jag hade en klasskompis i grundskolan som brukade refera mig som "beviset att det finns smarta blondiner". Vilket är lite tragiskt. För jag tror att vårt samhälle har blivit hjärntvättade av blondinskämt, ultrablonderade hjärndöda fjortisar och blåsta bimbos.  Vi har satt en stämpel på blondiner som dumma, lättfotade varelser. Och jag ska inte leka fin i kanten och säga att jag inte tycker det. För det gör jag. Flera gånger har jag kommit på mig själv att ha förutfattade meningar om andra tjejer. För det är ju just dem vi syftar på. Blonda tjejer. För det är ju inte precis så att vi har fördomar mot blonda killar. Inte i lika stor utsträckning som mot tjejer.

Men jag kan med 98 % säkerhet säga att majoriteten av de blondiner vi anser som dumma bara spelar. För det är något som ska följa med hårfärgen. Ett tragiskt faktum. Vårt samhälle är hjärntvättat. Vår genaration är hjärntvättad. Jag själv är hjärntvättad.

Det var kanske därför jag bytte hårfärg? Att jag undermedvetet var trött på att klassas som dum blondin. Eller så var det bara för att jag förstörde mitt hår i strävan efter att vara blondast.

Once upon a time I was falling in love, now I'm only falling apart.



Slut på lekar nu. Jag skulle inte ha litat på dig från första början. Det bevisade du redan i somras.
Du är nu raderad.

Om jag vore din hemmafru..

Jag har börjat sysselsätta mig om dagarna. Så de flyter inte ihop lika mycket som de gjorde innan. Nu spenderar jag mina dagar med att sitta och spela på gitarren, läsa böcker, städa lite. Men framförallt så underhåller jag mig genom att baka, haha. Ställde mig precis och gjorde iordning en bulldeg som nu står nere och jäser. Jag bakar bullar när jag har tråkigt. Börjar ju nästan bli lite hemmafru varning på mig, haha.

Kanske ska satsa på att bli en ny av hollywoodfruarna?


Aint no use to sittin' wondering why babe, if you don't know by now.

Hämtade min gitarr idag. Har bytt strängar på den och stämt den. Eller ja, jag har ju inte gjort det. Men jag lämnade in den så dem skulle gör det iallafall. Så nu har jag tillbringat kvällen med att försöka lära mig lite ackord. Än så länge har jag lärt mig tre stycken som jag sitter och nöter på, haha.
Får hoppas på att mitt tålamod håller så jag sitter och lär mig spela nu. Wish me luck.

Kärlek vid sista ögonkastet



Det här är svårt att förklara
Kanske inte bara en vanlig låt om min vardag
Toppar och dalar, jag gav dig mitt hjärta
Bara rakt ut, det är min dåliga vana

För det blir så ibland, jag vet
Det tar tid och jag tror jag vet
Vad vi gjorde för fel
Passionerat men okontrollerat, ha - idioter

Och jag vill bara känna hur det känns
Tänka tillbaka, bara minnas konsekvent
På den stunden vi hade, tankar,  idéer
din lukt i din nacke, pussar och skrattar,
sista gången som vi delade en spliff på balkongen, satt uppe på natten

Och jag minns när jag mådde kasst
Du sa: "Jag kan dra vårt lass"
Det kommer funka, måste funka
Nånstans där så finns vår plats

Kommer funka, måste funka
Nånstans där så finns vår plats

Den enda personen som tagit upp min tankekraft 24/7
Baby - Sau Daji, som en brasse sagt
Och jag trodde jag borde va trygg
Vi gör det tillsammans, och hon har min rygg

Åh, shit vad jag älskar dig
Trots att jag knappt visste vad de orden betydde
Och det vet jag typ inte ens idag, det gick för fort, vi vände blad
Från ett sånt förhållande tar det lång tid att tända av

Det bästa sex jag haft i hela mitt liv
Jag nästan, jag nästan skäms över att säga det högt
Ibland så skippar vi snacket, vi bara vet vad vi vill
Det kändes nästan överflödigt att använda rösten, okej

Fyfan vad sjukt att man kan känna sån passion
Vi åt och drack och grät och vi skrattade och vi kom ihop
Som bästa vänner som har tagit det till nästa level
Där vi bara hopppades, men fick se vad som händer


För hon var bäst, försök att överträffa det, ja
För hon var bäst, försök att överträffa det, ja
För hon var bäst, men kommer aldrig mer tillbaks
För hon flyger iväg som ett pappersflygplan


Lilla baby, jag kan inte stanna kvar
Jag fuckar upp ditt organiserade liv
Jag har rappat in en massa pengar
Allt du vill kan du få, men ingen trygg framtid

Jag har packat mina saker
På väg ut från vår lägenhet, men snart är den din
Skulle bara vilja krypa ner i sängen
Och säga, säga förlåt för det blev som det blev

För jag kommer som ett yrväder, med ett (?) runt halsen
Och vinner ditt hjärta, men flyger väg till nästa
Så fort jag som jag anar något ansvar

För jag fattar mycket, mycket väl
Att jag tar din (?)
Och blodet i mina ådror kommer från min pappa
Men jag vägrar starta ny familj så fort det går dåligt

Det sociala arvet får rätt igen
Och det går ut över min bästa vän
Jag älskar dig, så vi kanske, kanske, kanske syns igen


För hon var bäst, försök att överträffa det, ja
För hon var bäst, försök att överträffa det, ja
För hon var bäst, men kommer aldrig mer tillbaks
För hon flyger iväg som ett pappersflygplan

För hon var bäst, försök att överträffa det, ja
För hon var bäst, försök att överträffa det, ja
För hon var bäst, men kommer aldrig mer tillbaks
För hon flyger iväg som ett pappersflygplan


En tragisk del av att växa upp.

Att växa ifrån människor och bli andra personer än de vi var, det måste vara en del av livet. För det är något jag tror att alla upplever. Människor som man stod så nära, som man helt plötsligt inser att man inte står så nära längre. Då hela livet vänder sig åt ett annat håll och man vet inte riktigt vart man är på väg.

En del av att växa upp kanske. Lära sig att man ändras. Men jag tror att det mest beror på att man nu som tonåring, eller ja om man är i min ålder, så vill man hitta vem man själv är. Och vilka egenskaper den personer har. I den sökningen så måste man göra vissa uppoffringar. Däribland så måste man offra relationer. Man gör det omedvetet. Människor som var de sista man ville mista, är de första som försvinner.

Men enligt mig så kommer man på ett eller annat sätt tillbaka till varandra om det verkligen var äkta vänskap. Hur annorlunda man än har blivit och hur länge sen det än var man var som närmast. Någonstans så tappar man aldrig det speciella bandet som håller ihop.  Det är de människor man har i flera år efter man vet är äkta.

En tragisk del av att växa upp. Läskigt hur mycket som kan ändras. Men tyvärr är det bara att acceptera. Något annat kan vi inte göra.

Roligt eller bara omoraliskt?



Chatroulette vet nog många vad det är. Det är iallafall en sida som slumpar fram din chatpartner.
Här är det någon som har roat sig med att fejkat en hängning. Så för alla dess partners ser det ut som han har hängt sig. Och reaktionerna ser ni på denna videon.
Vissa blir bestörta och vissa börjar skratta.

Vad tycker ni?
Roligt eller bara omoraliskt?


Jävla Adobe Fittor.

Nu är jag lack. Nej. Inte lack. JAG ÄR FUCKING JÄVLA RASANDE!
Blev överlycklig för jag fick hem mina program idag. Sätter mig och ska installera. Tror ni inte man måste skicka in massa skit och vänta på serienummret i TRE FUCKING DAGAR!? Hur svårt kan det vara att bara skicka med serienummret direkt?


Nu vet jag meningen med livet.

Låg och tänkte i min soffa om det är värt att leva. Då kommer underbara Nana, med den klockrenaste förklaringen varför.


"Klart det är värt att leva. Tänk bara på alla vänner och orgasmer!"


Så nu vet även ni meningen med livet.


Litet lyckopiller i vardagen.



JA, JA, JA!
Mitt Adobe creative suite 4 Design premium  som jag beställde för någon vecka sen har kommit!
Kääääärelk.


Blood for blood, life for life.



Det är så vackert.


Jag är kär! Igen..

Älska, älska, älska Magnus Weideskog!
In och lyssna på hans musik på spotify. I'm freaking in love with this dude.

Han musik hittar ni här på spotify


Ett ungt hjärta längtar bort.



Det känns fel att vara här nu. Som om jag vore på fel plats. Vid fel tidpunkt. För här är det ingen som orkar eller förstår just nu. Jag längtar bort.  Skolan känns mindre och mindre intressant. Känner för att bara dra någonstans. Kanske resa bort. Se livet med andra ögon. Från en annan plats och perspektiv.
Jag försöker hitta skäl till att stanna kvar och orka kämpa vidare. Skäl till att stanna kvar och vara en duktig flicka. Men jag längtar härifrån. Bort.
Kanske till dig.


JAG HITTAR INTE SLADDEN!


Cold snow, cold heart.

Nu har jag varit ute en timme i snön med Cassie. Fy satan va underbart det är. Sprang runt i snön som går upp till låren nu på mig. Cassie stackarn försvinner i snön och ser ut som en liten larv när hon hoppar runt där. Jag skrattade så grymt mycket. När jag sprang runt i snön så tappade jag balansen och ramlade baklänges. Och sen kom jag inte upp! Haha, jag såg ut som en liten skalbagge. Men till slut gick det, hehe.
Så nu tillbaka in i värmen och min underbara soffa. Ska nog fortsätta måla så fort mina fingrar har tinat.



Såhär vackert var det från min balkong för några veckor sen. Nu är det typ en meter snö till, haha.


A girl gotta do what a girl gotta do.

Söndag morgon. Klockan är kvart över sju och jag är redan vaken. Alarmet ringde iochförsig för 45 minuter sedan. Har duschat och klätt på mig. För idag tar jag nämligen tåget upp till Stockholm. Måste till skolan imorgon för att skriva en uppgift. Dock så åker jag hem imorgon kväll igen så det blir en snabbvisit.

Uppgiften jag ska göra i skolan är att skriva en krönika. Och jag har verkligen ingen aning om vad jag ska skriva om. Börjar få lite smått panik. Får tänka på det de fyra timmar det tar att åka upp. Lär väl säkert ta mer med tanke på vädret.

Men vad det var jag ville säga var att jag kommer inte ha min dator med mig. Så jag kommer inte blogga förrens imorgon kväll/natt. Eller ja, det kommer säkert komma mobilbloggar.


UPDATE: Inställt. Jag failade.

Är det okej att erkänna man är trasig?

Jag är så trött på allting nu. Tar det någonsin slut?


Tänk alla gånger.


Hello Gorgeous, have we met?




"All I can do is be me,
whoever that is."
- Bob Dylan


Casablanca hon försvann.

SATAN vad snö det är ute alltså. Var precis ute och busade med hunden. Snön går faen upp över knäna på mig!
Cassie tyckte inte det var något kul alls att springa där pappa inte hade skottat. Hon försvann i snön, haha.
Så nu är vi inne igen och jag har avlägsnat kalla och blöta kläder från mig. Detta är ett sådant tillfälle man önskade att man tyckte om varm choklad så man kunde ta en kopp.

Call me heartbreaker.

Jag lärde mig aldrig hans namn, och jag bara fortsatte kalla honom för Baby.


Ice Age 4 på gång eller?

Oj, nattinlägg med massa tankar börjar smyga sig på känner jag. Utanför fönstret fullkomligt vräker det ner snö. Det är alldeles vitt när man kikar ut. Jag drar liknelsen att det är som om gud har glömt att färglägga världen idag. Lite roligt med tanke på att jag inte är troende. Men iallafall, mamma väckte mig precis. Nej, jag har inte legat och sovit hela dagen. Gick och la mig vid ett för att jag var så nedrans trött. Var på bup imorse på intervju/utredning.

Nu vaknas det matlagning och familjetid.
Och D, jag är la alltid söt? ;)


Hur mycket...

2f590f6920b609e883d60239d915e1e6.png

Hur mycket krävs det egentligen för att bli allt för någon? Ska man vara den med snyggast skor? Eller kanske hon med de grymmaste dansmovsen. Eller ska man vara hon som har ett hjärta av guld? Jag tänker mycket och för det mesta är det inte till min fördel. Just nu saknar jag vissa personer så mycket så att det gör ont. Ja det är en klyscha, jag vet. Men det gör verkligen ont.
För nu när jag behöver dem som mest, det är nu de är spårlöst försvunna. Jag litar inte på ord längre. Har hört allt för många lögner. Och det gör ondast när lögnerna träffar hjärtat.


Everything is poetry baby.




"Vad vill du göra sen i livet?"
"Jag vet inte. Du då?"
"Skillnad. Jag vill göra skillnad"

Detta ger mig sån lust att göra en egen kortfilm.


Inner beauty is for amateurs!



Gadh. Någon som vill skänka mig några tusen så jag har råd med en ny förlängning?
För ack så fabulous jag blir i långt hår.


Hero of War.



Vackraste låten som spelas på radio just nu. Texten är så underbar.


Lilla Flicka.

Lilla flicka, vart ska du gå?
Med dina fina skor och tunna klänning.
Dina målade läppar får ditt ansikte att åldras.

Lilla flicka, vem ska du möta?
Dina ögon glittrar förväntansfullt
och du nynnar på en sån lycklig
melodi.

Lilla flicka, vad tänker du på?
Låt dig inte luras av charmiga
leenden och vackra ord.
De vill bara åt ditt hjärta.

Lilla flicka, när kommer du hem?
Det börjar bli mörkt och månen
är snål med ljus ikväll.
Han gjorde väl dig inte illa?

Lilla flicka, vad har du gjort?


Bring mama some lovin'


En lista med löften.

Tappat lite sug att skriva. För jag har ingenting speciellt att berätta. Det är den stora nackdelen med att flytta tillbaka ut i skogen. Det händer ingenting. Känner mig grymt isolerad för den delen också. Är sur över att jag inte kom iväg till Stockholm som jag hade planerat. Men det är inget jag kan göra något åt nu.

Istället blir det terapisession i köket. Ska nämligen ställa mig och laga köttbullar om ett tag. Om jag får säga det själv så gör jag Sveriges godaste köttbullar, hah. Så det kommer bli skitbra. Jag har skrivit en lista över saker jag har lovat mig själv att göra nu när jag bor hemma igen:

- Spela mer Piano.  Jag ska öva, öva, öva och öva lite till så jag blir bättre på piano. Ska dessutom lära mig alla ackord, haha.

- Laga mer mat.  Är det någonstans jag verkligen stormtrivs så är det i köket. Mer god mat åt familjen helt enkelt.

- Läsa mer böcker.  Jag har massor med böcker som står på min hylla som bara väntar på att få bli lästa.

- Laga gitarren och lära mig spela. Det finns en gammal gitarr här hemma som strängarna måste bytas på. Tänkte göra det och lära mig spela. Har alltid velat kunna spela gitarr.

Så jag kanske borde göra det här. Då kanske jag tillochmed får upp humöret lite. Om det funkar?
Ja, den som lever får se.

Dags att vara tonåring?

Jag fyller 17 år om några månader. På väg att växa upp och på väg att bli vuxen. Men var jag någonsin tonåring?
Klart jag har varit själva åldern. Men jag tror aldrig jag har varit personligheten alla säger att tonåringar är.

Jag har aldrig rökt eller knullat runt. Inte heller har fester och alkohol varit något för mig. Att bryta regler har varit omöjligt för mig. Jag har blivit för väluppfostrad för att fucka ur så mycket. Jag har sett tjejer och killar stå och spy i buskar och ramlat omkring på stan. Jag har tröstat vänner som har legat med den där snygga killen och sedan blivit dumpad. Jag har sett människor som verkar lyckliga
Ibland saknar jag det. Eller ja, jag kan ju inte sakna något jag aldrig har varit. Men jag längtar efter det. Jag längtar efter att vara helt hjärndöd ibland. Inte tänka på konsekvenser och bara göra saker jag inte borde. Det har jag sagt många gånger i bloggen de senaste månaderna känner jag. 'Göra saker jag inte borde'

 Mina föräldrar och min mormor, ja de flesta vuxna släktningarna jag har, de tycker att jag är ett lyckat barn. Ett bra barn som håller sig borta från dåliga saker. När jag tänker efter är det nog de flesta i min närhet som tycker att det är bra att jag har varit som jag varit. För att många tycker att jag är bräcklig. Att jag skulle gå sönder ifall jag skulle göra något farligt. Men är det inte en del av livet? Att göra misstag och lära sig av dem.

Ibland tror jag att jag är för klok för mitt eget bästa. Att jag kanske kunde lärt mig mer om jag hade haft modet att bryta reglerna lite. Inte vara den fina flickan som inte gör fel. Men jag tycker om att hålla mig till reglerna. Det är säkert. Det flesta skulle nog uppfatta mig som tråkig.
Som är nykterist, inte röker och föredrar en välskriven diktsamling än en hemmafest när man tömmer föräldrarnas barskåp och alla strular runt med alla.

Kanske har jag tur som är tråkigt. Jag har besparat mig många söndagsmorgonar utan baksmälla. Utan ångest över ha minneslucka vad jag gjorde kvällen innan. Det är jag nöjd över. Stolt över till och med.


Skojar du med mig?

Mitt liv fortsätter att fucka upp sig känns det lite som. Mamma ligger inne på sjukhus, så jag ställer in min stockholmsresa. Lite tråkigt att missa Poesifesten jag skulle gått på lördag, men jag har ingen lust att åka nu.
Ska plugga sönder idag. Skriva klart debattartikeln, ljuga ihop en historia och läsa i min engelska bok.

Det är konstigt förresten hur vissa människor har egenskapen att kunna få en att le och knappt kunna sluta.

You look so dumb right now.



Vet inte vad jag ska säga riktigt.

Go on and take a bow.
You really got me going.


It's going...

-d5a55048636e5ea87e0d02a4c7a88c7.png

It's going to be a rough night. A night to remember.


Apprenez ceci: Un cœur de jeune fille n'est pas jouer.

Décidez de la façon dont vous le souhaitez
 et arrêter de jouer avec moi et mon coeur


Fuck Valentines Day.

Idag är jag bitter och ignorerar att dagen exicterar. Så jag tänker bara umgås med min snygga tatuerade skånepojke och bara glömma allt för en stund. Heipa!




J'ai fait un rêve

Jag drömmer inte om välbetalda jobb och berömmelse. Jag drömmer inte om bröllop, drömprinsen och äkta kärlek. Jag drömmer inte om någon annan än mig.

Jag drömmer om att sitta i Paris, i en egen lägenhet, och skriva poesi. Skriva poesi vid ett gammalt träskrivbord på en gammal skrivmaskin. En lägenhet målad i ljusa färger. En katt som sover och ligger och spinner i fotöljen i vardagsrummet. Vi lever på kärlek och poesi om livet. Livet som ensam människa i Paris. För jag drömmer om att leva ensam. Ensam med min katt.

Det är hit jag brukar fly när min vardag kväver mig.

Men det är väl därför vi har drömmar. För att kunna fly vardagen. Antar att det är därför vi är så barnsligt förtjusta i såpor och filmer. För det är de liven de skildrar som vi vill ha. För våra egna saknar alltid något. Något som skulle förbättra våra liv. Iallafall enligt oss själva. Människan blir nog aldrig nöjd. Vi blir aldrig tillräckligt snygga, tillräckligt framgångsrika eller tillräckligt lyckliga. Men människan är också väldigt lat. Det kanske är värre med latheten i Sverige än någon annanstans. Det kanske är därför vi har kommit på det där lilla ordet lagom.
Ett ord som enbart vi svenskar har. Vad definerar vi som lagom då? Det kanske därför ordet är så bra. För det går inte definera. Alla har sin egen syn på vad som är lagom. Därmed behöver man inte kämpa för att vara tillräckliga. För så länge man är lagom, så är det flesta nöjda.

Personligen hatar jag ordet lagom. Just för att det inte går att definera. Som poet gillar jag att veta vad ord betyder. Veta vad de har för mening. Ord som lagom, som inte går att definera, de skrämmer mig. Ska inte skylla på att jag gillar att veta vad ord betyder. För det är inte hela sanningen. Jag är ett planeringsfreak. Jag måste veta när, var, varför, hur och vad jag ska göra saker för att vara nöjd. Kanske därför jag alltid varit 'mamman' i mitt kompisgäng. Jag som alltid håller reda på när vi ska vart och så vidare. För jag är inte bara ett planeringsfreak. Jag är ett kontrollfreak också. Att sammarbeta är nästintill omöjligt för mig. För allting måste göras på mitt sätt och vara perfekt. Kanske därför jag har så svårt för människor. För att jag vill ha allting korrekt och måste veta allting i förväg. Eller det kanske är tvärtom. Att det är inte jag som har svårt för människor, utan det är människor som har svårt för mig.

Kanske också därför jag tycker om mina drömmar. För där kan jag kontrollera allting och ingenting går fel. För när jag är där i Paris med min katt, så kan jag för ett ögonblick känna lite lugn. Lite harmoni. Lite lycka.

Dagens Sexchock!


Den överlåter jag till dessa två sköldpaddorna. Jag höll på att dö av skratt när Stina visade mig detta klippet. Seriöst, ni måste se det!


You're so ugly when you cry.



Nu pausar jag med makeovern. Ska nämligen ner till min darling Stina. Har inte träffat henne sen juni typ. Så det ska bli übertrevligt att träffa henne. Idag kör jag på lite kontorsstyle med håret i stram knut, röda läppar och mina brillor. Me like. Vi hörs senare babes.

My room is my castle.

Nu har jag spenderat ungefär en och en halv timme med att hänga upp kläder i min nya garderob. Och jag har typ hälften av alla kläder kvar, haha. Men det blir bra, ytterst bra. Dock så vet jag itne riktigt vad jag ska göra av alla mina skor. Har två stycken papperskassar och en sopsäck med bara skor. Fick världens chock och tänkte för mig själv:  'När fan fick jag så mycket skor!?'

När jag är klar med min klädupphängning blir det fortsatt makeover i rummet. Då ska det nämligen möbleras om lite till. Kommer bli finfint det här.

Hope keeps me awake.

Nu är klockan tjugo i tre på morgonen och jag är fortfarande vaken. Mest beror det på för att jag tittade på en film som slutade precis. Kanske även en liten del över att jag hoppas att höra något från honom. Men ska nog sova. Sa till pappa att vi ska äta frukost klockan 9. Är nog rätt bra att ha sovit en stund innan dess. Så godnatt med er, eller godmorgon till er morgonpigga.

 


Operation walk-in-closet

I ett försök att sysselsätta mig så har jag påbörjat en ny garderob lösning för mitt rum. Kommer bli bra. Väntar på att pappa ska komma hem så att han ska hjälpa mig att skruva upp lite saker. Sen jävlar blir det att plocka i ordning. Ni kanske får se när det är klart! Haha, om ni är snälla!



Känslor i en glaslåda.



Jag fick höra av min mamma idag att hon inte orkar med mig. Det gör ont att höra det. Många personer orkar inte med mig och bryter kontakten, det har jag lärt mig att leva med. Men när ens mamma säger det, då gör det ont.
Det känns som jag kämpar för ingenting. Allting som jag tidigare har känt att det är värt att kämpa för är borta. Eller så känns det meningslöst.

Har nog aldrig känt mig så ensam som jag gör just nu. Vet inte om det är jag som skjuter undan folk, eller om det är dem som skjuter undan mig. Jag känner mig fången. Ibland tänker jag de där förbjudna tankarna om att ta mitt liv. Eller ja, ganska ofta faktiskt. Men jag brukar hålla det för mig själv. För jag sårar de jag bryr mig om när jag säger det. Förstår inte varför. Det är enkelt att säga 'jag finns om du behöver prata'. Men jag undrar hur många som egentligen menar det. Hur många är beredda att höra svarta,svarta tankar om död, sorg och ensamhet. Jag vet svaret. Ingen är beredd. Därför är jag tyst.

 


Breakfast at Fluffie's

Frukost avnjutes bäst i turban, osminkad och med Glee musik i bakrunden. Haha. Idag måste jag verkligen plocka iordning i mitt rum. Mamma och jag flyttade ju runt här som fan igår och nu ligger alla småsaker på mitt golv typ.
Ska även beställa tågbiljetter och betala inträde till Poesifesten nästa helg. Fick ett papercut inatt som gör så ont också.  Hatar att det är de minsta såren som gör mest ont, haha.


She took the midnight train going anywhere.

Fan. Ju mer jag tänker på det, ju mer vill jag ha dig.


And that's why i love you

Har insett att det finns en låt som alltid får mig att börja gråta. Vet inte varför. Inte för att det gör något, den är så sjukt vacker också. Och med Ane brun är den vackraste versionen.

 

Ane Brun - True Colors Lyrics

You with the sad eyes
Don't be discouraged
Oh i realize
It's hard to take courage
In a world full of people
You can lose sight of it all
And the darkness inside you
Can make you feel so small

But i see your true colors
Shining through
I see your true colors
And that's why i love you
So don't be afraid to let them show
Your true colors
True colors are beautiful,
Like a rainbow

Show me a smile then,
Don't be unhappy, can't remember
When i last saw you laughing
If this world makes you crazy
And you've taken all you can bear
You call me up
Because you know i'll be there

And i'll see your true colors
Shining through
I see your true colors
And that's why i love you
So don't be afraid to let them show
Your true colors
True colors are beautiful,
Like a rainbow


Dreams makes my reality okay.

Har lagat jättegod chili con carne till mamma och mig till lunch. Dessutom har vi flyttat om lite möbler i mitt rum. Känner mig lite produktiv. Ska plocka in alla småsaker nu. Vilket jag inte precis har lust med, men det måste göras. Bättre än ligga i soffan och drömma om bättre tider.

Drömde en underbar dröm inatt. Det har bidragit till att jag har lite mer energi idag. Sjukt egentligen. Men skönt ändå. Nae, åter till plockandet.

Fan va löjlig jag känner mig.

Du är det finaste jag vet.


Abstinens.

Jag behöver cola och kyssar, haha. Fett sugen.


Dear diary?

Min värld börjar falla ihop totalt nu. Mina föräldrar klarar inte av mig, mormor klarar inte av mig, vänner klarar inte av mig. Den enda som kan stå ut med mig är mig själv. Jag vet inte om jag borde få ihop pengar på något sätt och flytta till ett eget ställe. Där jag inte stör någon. För jag klarar inte se besvikna ansikten mer. Jag vill inte vara den som orskar allting. Jag vill inte vara allas börda. Detta börjar kännas mer som en dagbok än en blogg för mig. Borde kanske göra den privat. Så bara jag kan se den.

Jag vet inte vad jag ska göra. Jag vet att jag inte borde vara såhär. Jag vet att jag är ett misstag.


Mamma, tar det någonsin slut?

Kanske borde börja ta min mentala hälsa på allvar. Började storgråta idag för absolut ingenting och slutade inte på ett bra tag. Jag klarar inte av fysisk kontakt längre. Kan knappt skaka hand med någon. Ännu mindre kramas eller annat. Vilket jag sårar min mamma väldigt mycket med. Vill bara att hon ska förstå att jag inte klarar det. Det är inte så att jag inte vill. Jag klarar det inte.

Det blir bara värre. Jag är rädd. Rädd att det snart spårar ur.

Förstår inte hur jag kunde tro på dina tomma ord.



Jag borde glömt dig i somras.


Videoblogg med massa bullshiet.


Om jag hade förlorat dem.

Usch, denna dagen startade inte bra. Jag visste att mamma skulle opereras idag. Men det skulle bara ta en halvtimme eller något. Så mamma och pappa skulle vara tillbaka senast vid klockan 11. Klockan blev tjugo i tolv och de hade fortfarande inte kommit hem. Jag befarar det värsta att de kört av vägen och att jag hade blivit ensam kvar. Så jag ringer och då säger mamma att de bara blivit lite försenat och att de var på väg hem.
Fy fan va rädd jag var.

Jag ska klargöra bara hur det ligger till med mig och skola nu. Jag har INTE hoppat av gymnasiet. Är fortfarande inskriven och elev på Nackademin. Dock så har jag inte ork att gå i skolan. Så jag får mina uppgifter hemskickade via mail som jag sedan gör och skickar in. Men såklart måste jag göra vissa saker där som bland annat nationella proven, så då får jag ju åka upp och göra dem. Men nu är jag hemma i Småland och gör arbeten via mail.

Sweet dream or beautiful nightmare?

Struntsamma. Jag ska sova. Godnatt!


Ibland skrämmer jag mig själv.

Okej, mötet imorse. Sitter ner med mamma, min mentor och min rektor i ett rum. Jag höll nog på att dö tror jag. Men iallfall, jag har inte mental ork att gå i skolan just nu. Så vi har kommit överrens om att jag ska läsa klart mina A-kurser hemifrån. Dock ska jag dit då och då för att göra nationella prov och andra redovisningar jag inte kan göra via mail. Känns bra faktiskt. Men jag har dålig samvete för vännerna jag lämnar kvar i Stockholm. Jag kommer ju såklart att åka upp och hälsa på, men jag kommer inte kunna umgås med dem på samma sätt.

Så mamma och jag packade ihop de få saker jag hade och åkte tillbaka till småland. Vet dock inte vart jag ska göra av alla saker. Känns som om jag har mer saker med mig hem än vad jag hade med mig upp.

Satt och rensade ur mitt skrivbord för att kunna sitta där och plugga sen. Hittade massa anteckningböcker och skissblock sen flera år tillbaka. Dock har jag skrivit vissa saker som gör mig orolig. För allting är daterat. En av de saker som skrämde mig mest var något jag skrev när jag var 13 år gammal. Ska citera det:

"Det spelar ingen roll om hon lever eller inte. Ingen skulle märka någon skillnad."

Jag var självmordbenägen redan 13 år gammal. Ibland blir jag skrämd av mig själv.

Måndagsmöte = Jobbigt möte.

Idag händer något jag valt att inte berätta för er. Klockan halv tio så ska nämligen jag och min mamma åka till min skola och gå på en såkallad EVK. Det vill säga en ElevVårdsKonferens.  Mer vad det innebär och vad resultatet blev kommer jag berätta för er i eftermiddag. Just nu är jag så nervös så jag har nästan svimmat 4 gånger sen jag gick upp. Har dessutom inte kunnat äta något för det känns som jag ska kräkas. Usch. Nog för att man säger att måndagar ska vara jobbiga, men det här är ju fan löjligt!


You could be happy. With me.

Nu är jag uppe i huvudstaden. Har flippat ur över mitt trådlösa internet som har glapp. Så nu sitter jag med en supertejpad liten dongel för att det ska fungera, hah. Ska fixa en ny i veckan. Tänker alldeles för mycket. Inte bra. För nu har det fuckat ihop sig totalt för mig igen. Nae, nu ska jag inte gnälla. Bara fortsätta att lyssna på I'll stand by you och dricka juice. Kanske försöka få tag på någon av mina män också. Känner mig sällskapssjuk ikväll.

I've seen the dark side too.



Oh, why you look so sad?
Tears are in your eyes
Come on and come to me now
Don't be ashamed to cry
Let me see you through
'cause I've seen the dark side too
When the night falls on you
You don't know what to do
Nothing you confess
Could make me love you less

I'll stand by you
I'll stand by you
Won't let nobody hurt you
I'll stand by you

So if you're mad, get mad
Don't hold it all inside
Come on and talk to me now
Hey, what you got to hide?
I get angry too
Well I'm a lot like you
When you're standing at the crossroads
And don't know which path to choose
Let me come along
'cause even if you're wrong

I'll stand by you
I'll stand by you
Won't let nobody hurt you
I'll stand by you
Take me in, into your darkest hour
And I'll never desert you
I'll stand by you

And when...
When the night falls on you, baby
You're feeling all alone
You won't be on your own

I'll stand by you
I'll stand by you
Won't let nobody hurt you

I'll stand by you
Take me in, into your darkest hour
And I'll never desert you
I'll stand by you
I'll stand by you
Won't let nobody hurt you
I'll stand by you
Won't let nobody hurt you
I'll stand by you


Spending money.

Usch, nu har man gjort av med pengar också, haha. Dock så fyndade jag på Monki. Rea är fina grejer, haha.  En tisha för 40 spänn, en kort jacka/kofta för 87 spänn som egentligen skull kostat 350 ;D OCh så världens mysigaste sjal för typ 45 spänn som egentligen skulle kostat 180. Sen som alltid så har jag köpt underkläder. Världens snyggaste svarta bustier och massa snygga trosor. Alltså, kärlek till underkläder.

Ikväll blir det att fira syrrans flickvän. Det blir mys också. Och redan imorgon blir det tillbaka färd till Stockholm. Så nu tycker jag att folk ska umgås med mig hela veckan lång :)

Fuck.

Great. Insåg precis att mamma glömt att sjukanmäla mig idag. Hej ogiltig frånvaro. Fitta, fitta, fitta.

Winter Wonderland.

Dålig uppdate idag känner jag. Har suttit på ett tåg och tittat på ett vackert vinter sverige i solsken. Har även upptäckt att mitt trådlösa internet har glapp. Så det kan man inte använda. Ska nog försöka fixa det imorgon när vi ska in till staden en runda. Är nere i Småland nu. Hemma hos familjen. Känns bra. Dock ensamt.

Tänkte bara höra av mig så ni vet att jag lever. Nu ska jag dejta kudden eftersom det är tidig uppgång imorgon.
Godnatt med er!


Idag är en sån dag


som jag bara vill ge upp.
För det handlar inte om att leva livet längre. Det handlar om att
ö v e r l e v a.


Mayday, mayday. My life comes crashing down.

Hemska, hemska, hemska natt. Fy fan. Hemskaste natten på länge. Låg vaken till klockan fyra och bara grät. Jag kanske inte borde skriva ut det här. Men jag måste bara få ur mig det. Inatt var det nära. Nära att jag slutade allting direkt. Men jag tänkte på allt som får mig att stanna kvar. Och dessutom fick en person att inse hur mycket jag betyder för denna. Ska inte ljuga. Det fick mig att stanna kvar i sängen inatt.

Jag vet inte vad jag ska säga. Detta får bli inlägget. Lägesrapporten är lämnad.

Det bästa med favoriter är att man aldrig tröttnar på dem.

Sitter och tittar på Twilight för 3 miljonte gången. Jag börjar tro att det är min favoritfilm, haha. Fast boken är ju ännu bättre. Ikväll blir det till att träffa Boston en runda. Har både det ena och andra att berätta för henne. Dessutom ska vi glo igenom varandras skolkataloger, haha. Ni vet, göra hjärtan kring de snygga pojkarna och så. Nej då, men vi ska allt peka ut dem.

Måste packa också. Imorgon tar jag tåget ner till Småland. Ska skriva på lite papper och så ska vi fira syrrans flickvän som fyller år. Eller ja, hon fyller egentligen nästa helg men vi firar henne denna. Så det blir nog bra.

Känner för att skriva, så jag tror jag ska sätta mig och skriva ngt nytt poetiskt verk, haha.

Stop playing games with my heart.

Nu är jag trött på alla spel och lekar. Det är dags att du gör klart för dig själv vad du känner och börjar visa det.
Visa ditt intresse eller förlora mitt.


Det handlar om ditt liv.

Jag har läst denna text innan, och jag blir lika tagen av den varje gång.
Offra några minuter för att läsa den.



Det handlar om att hålla andan när man är 10 kilometer under vattenytan, då det är helt mörkt överallt och änglarna i dina drömmar inte kan rädda dig. Det handlar om att kunna simma .. även om man dras ner i djupet fortare än bilar susar fram på motorvägen. Det handlar om att kunna överleva när hela världen försöker krossa dig.

Som när man går förbi mcdonalds och känner att man bara måste ha en hamburgare. För att sedan gå in till närmaste grannen h&m ochupptäcka att man gått upp ännu en storlek och de trådsmala modellerna på reklamaffisherna tittar på dig. Och skrattar. Det är då du blir trampad på tårna.

Och sedan kommer sparken i magen när du får redan på att dina föräldrar ska skiljas fastän de varit gifta i 15 år och brukade säga att de älskade varandra. Då du ser din nioåriga syster gråta för att hon tror det är hennes fel, för att hon tjatade för mycket om att hon ville ha en ny barbie. Men du, du ville bli som en barbie. Lika smal, lika blond och lika ytlig. Och du slutade äta och slutade skratta. då kan man känna revbenen knäckas.

Man vill bli fotomodell och är redo att göra precis vad som helst, till och med ligga med den där äckliga fotografen som lovar dig berömmelse. Du har ju så fina (silikon)bröst. Man viker ut sig för att smaka på verkligheten. För att bli känd. Men det enda man får tillbaka är runkande tonårskillar som ser din bild på slitz-omslaget .. och tycker du är skitsnygg. Som är berädda att betala tior, bara för att slänga dig i paperskorgen om någon månad. Sen är du bortglömd. Och håller på att kvävas.

Sen rear lindex ut blonda hårfärger för att skapa ett tryggare samhälle.   Affärerna säljer bara massa light-produkter och man får reklam för viktväktarna i brevlådan fastän man knappt väger furtio kilo. Och tv visar sexsåpor på bästa sändningstid och gratis porr finns tillgängligt dygnet runt på betalkanaler, även för de minsta barnen. De nya tidens barnprogram: se Linda Rosing operera sina läppar. Och alla bryr vi oss, alla sitter vi bänkade och njuter. För, nu har vi dragits så djupt ner under ytan .. att vi är nära att drunkna.


För vi lärde oss aldrig att simma.
Vi lärde oss att vara perfekt.

Att leva i väntan på en dröm.

Godmorgon på er. Har sovit riktigt dåligt inatt och som grädde på moset så har jag drömt jättemycket. Saker som jag har undvikit att tänka på väldigt länge som nu kommer krypandes till mig i mina drömmar. Usch. Skönt att dra till skolan för att få annat att tänka på. Höll på att mörda mig själv igår så rastlös som jag var. Stod och borstade tänderna i typ en halvtimme.

Sen ikväll blir det sånglektion igen. Helt underbart. Fast nu längtar jag bara till helgen. Som vanligt, haha.


You gotta love the pose!


hate it.

Inte okej. Tror jag har fått migrän. Kan inte titta, har asont i huvudet och håller på att kräkas. Fitta.

Frispråkarn is the man.


Shiet. Kikade på vakna med the voice nu på morgonen som gästades av melodifestivalaktuella Frispråkarn. En svensk rappare. Helt underbar. Freestylade där och det var gryyyymt. Jag får säga att jag fucking älskar svensk rap och hiphop. Kollade upp på youtube och hittade denna sköna låten. Så enjoy.


Just nu är jag tidlös.

Insett nu när min kära kära klocka har avlidit, att jag behöver en ny. Hah många lär jubla över att den är sönder. Alla klagade alltid på hur stor den var och att den alltid var ivägen. Så nu sitter jag och småkikar på en ny. Tror det blir en snygg jäkel med diamanter runt urtavlan. Fast det finns ju andra snygga klockor också. Det är bara att min ekonomi är lite aggresiv mot mig just nu. Så kommer nog få använda min mobil som klocka ett tag tyvärr.


Working 9 to 5

Sitter i skolan och skriver på ett CV och personligt brev. För det är det som hela min dag kommer gå ut på idag. Var nyss på en fejkad anställningsintervju. Tydligen så skötte jag mig exemplariskt. Jag kände mig helt galet nervös och stammade sönder. Men ja, det är ju bra. Ska söka jobb senare också för i sommar. Tror jag ska söka något skribent eller reporter jobb. Men vi får se.





Monday, monday, monday.

Det är måndag morgon, och jag mår helt okej. Konstigt nog. Dock har jag beslutsångest vad jag ska ha på mig. Dagens i-landsproblem : Vilken av alla hundratals tröjor ska jag sätta på mig idag ?
Märkte att jag ställde klockan lite väl tidigt också. Bussen går inte förrens 08.30. Men jag får ju iallfall tid på mig med min klädångest.



Besviken är jag också. Jag blir besviken på människor som säger saker som man vet inte kommer hända men ändå hoppas. Jag blir besviken på människor som verkar som om de inte kunde bry sig mindre när man själv anstränger sig. Jag vet inte vad jag ska säga. Jag antar att du läser det här och tar åt dig. För du vet vad jag tycker.





RSS 2.0