Livet tar oväntade vändingar ibland. Men jag kan ändå inte säga att denna var oväntad. Jag har kännt på mig att något varit fel i flera veckor nu, detta vara bara bekräftelse.
Det gör ont, javisst. Ont som in i helvete. Men jag kan inte ge upp för det. Jag vet att det går över, så småningom.
Men denna gången kommer det ta länge tid än vad det har gjort innan. För detta var speciellt för mig.

Jag försöker att blicka framåt. Försöker att inte hamna i gropen, där jag inte kommer upp igen. Måste försöka vara stark nu. Det är svårt, riktigt svårt. Men jag försöker. Jag försöker vara positiv. För kanske en dag ändrar det sig. Kanske ändrar sig sagan så den går åt mitt håll. Kanske, bara kanske, så får jag tillbaka det jag förlorat.

Jag vet att jag säger emot. Men just nu är det skönt att veta att jag fortfarande har dig.