Nattfunderingar är aldrig bra. När man inser att man borde lyssna på folk som står en nära att inte låta svin få komma nära igen när dem sårat så hårt innan. Men man har gjort det och blir lika besviken varje gång.

Jag sa till Boston idag att jag glömt. Att jag är långt förbi.
Men hur kan man vara förbi när man fallit handlöst och inte kan ta sig upp?






Tack Boston för att jag har dig, och du vet lika väl som jag att jag ljög när jag sa det. Älskar dig.