Someday baby, someday..

Jag har blivit en mästare på att låtsas.  Jag är en mästare på ursäkter och på att fejka. Jag har blivit hur bra som helst på att lura andra att jag är okej, att det inte är något fel på mig. Jag har lärt mig hur man kan komma undan genom att ljuga. Hur mycket jag ljuger på en vecka vill jag inte ens tänka på. Jag är en ärlig person, jag ljuger inte om viktiga saker. Men en riktig lögnare när det gäller småsaker. Kanske är det bara för att människor ska gilla mig, kanske är det för att jag vill passa in. Jag kan till och med ljuga för min psykolog att jag mår bra, och att saker blivit bättre. För jag vill inte verka som ett miffo, jag vill inte att det ska vara något fel på mig. Därför försöker jag gömma så mycket som möjligt om hur jag verkligen mår. Jag säger hellre att det börjar bli bättre än att säga att jag fortfarande är på botten.
Att förstå mig är väldigt svårt, jag är en komplicerad person. Jag skiftar ofta hur jag är.
Jag begär inte att någon ska förstå mig heller, jag vet att det är nästintill omöjligt.  Någon gång ska jag väl sluta ljuga och fejka. Någon gång så ska jag väl bli som alla andra.

Kommentarer

Kommentarer uppskattas men reklam och spam tas bort. Och inget jävla tjat om att vi ska lägga till varandra på Blogglovin, tycker du om min blogg, så lägg till mig. Fiska inte besökare. So lets behave darlings.

Tell me what's on your mind

Vad heter du?
Är du här ofta?

E-postadress: (Endast för mina ögon)

Din blogg:

Kommentar:

Trackback