Tittar runt på bloggar som vanligt och råkar hamna på denna. Hennes dotter tog livet av sig förra året. 8 dagar innan hon skulle fylla 15. Dottern var alltså lika gammal som mig. Men hon hann aldrig fylla 15. Hon kommer aldrig få uppleva livet så som vi andra gör. Jag kan inte låta bli att börja gråta när jag läser igenom bloggen. Jag kan inte tänka mig hur det är att förlora sitt barn. Speciellt inte genom självmord.
Sen så kommer jag och tänka på mig själv. Hur många gånger jag inte planerat och velat ta mitt liv. Hur skulle inte min mamma må då?
Jag måste ta en paus, jag måste tänka igenom allt. Jag måste börja vara glad att jag lever och är någerlunda frisk.
Jag måste börja leva, och sluta vara så jävla negativ.  Jag måste ta tag i mitt liv.


Vila i frid Linnéa. Vi skänker alla dig en tanke.