Jag vet inte ens vad jag ska börja. Detta kommer bli ett sånt där deppinlägg, eller ja jag vet inte. Men det är bara för jag tänker så mycket på natten. Det är liksom då allt kommer fram. Om det är så vidare hälsosamt vet jag inte men..
Jag funderar på döden. Hur jävla rädd jag är för den egentligen. Hur rädd jag är att jag eller någon i min närhet dör.
I våras, när jag var med om bilolyckan, då var jag hur nära döden som helst.

Många av mina vänner, har försökt eller vill/har velat ta livet av sig. Det skrämmer mig som in i helvete. Jag mår lika dåligt varje gång jag påminns om det. Har fällt x antal tårar för det genom åren. Jag vill inte förlora någon av dom, och jag vill inte ens tänka på hur jag hade reagerat om jag hade gjort det.

Jag är rädd att jag kommer missa något av livet, därför vill jag leva fullt ut och ta vara på allting. Jag vill inte vänta, för jag vill uppleva det. Vem vet, jag kanske dör imorgon ? På så sätt kan jag vara ganska jobbig att umgås med, men det är sån jag är.


Om det är som Ingmar Bergmans film, "Det sjunde inseglet", att man ska spela schack mot döden, då ska jag erbjuda honom att spela fia. Jag är dålig på schack..