usch, jag känner mig som en zoombie. Inga direkta känslor eller tankar, bara helt nedrans tom.
Sitter och avnjuter ett glas apelsinjucie (stavning?) och funderar på vad jag ska göra.
Känns som om jag skulle behöva prata med någon. Vad som är ännu jobbigare är att jag har telfonskräck, så jag tycker inte om att prata i telefon. Saknar massa människor. Känner mig så ensam.
En sak jag knappt kan bärga mig till är tills jag flyttar. Ska bli så jävla skönt faktiskt. Hoppas hoppas hoppas att jag kommer in på Westerlundska nu.